Vägen som är målet...

Komponerandet är för mig ett uttryckssätt, och jag är bra på att inspireras av en mängd olika saker i livet. Det kan vara en film jag sett, en bok jag läst, min samvaro med min dotter eller en artikel i en tidning som berör mig. Nu senast var det t.o.m. en virkning som inspirerade mig.

Musik av olika genrer kan också fungera som inspirationskälla: en rytm, en basslinga, ett udda instrument eller en viss harmonik kan få igång fantasin.
Jag tycker det är viktigt att skriva för hand med penna och papper till att börja med. Då går det så pass långsamt att jag hinner höra fraserna i mitt huvud på ett naturligt sätt. Jag hör idéer i huvudet och tar pianot till hjälp. Det är inte så att jag sitter med en gåspenna precis. Jag använder dator när jag komponerar elektroakustisk musik men även för utskriften av partitur.

När jag komponerar elektroakustiskt använder jag ljud som jag spelat in och som bearbetas. Jag komponerar intuitivt på liknande sätt som när jag komponerar instrumentalt. Det är som ett äventyr för mig att se var det leder till.

Det är vägen som är målet.

Hälsningar,

 

 

Min cd Terra Firma är Grammisnominerad!

 

Recension:

Ur tidskriften Opus.23

YLVA SKOG: Terra Firma
dB Productions dBCD 126
BETYG: 5
LJUDKVALITET: 3

 

"Undrar just när jag senast hörde ett tonsättarporträtt av en ung, svensk tonsättare och upplevde det som en positiv händelse. Svaret är att det var mycket länge sedan, faktiskt kan jag inte ens minnas när eller ens om det hänt. Förrän nu!

Jag upplever att Ylva Skog har ett både befriande och prestigelöst förhållande till musik. Självklart tar hon musiken och skapandet på största allvar, men det finns en lekfullhet och ett ljus man inte förknippar med nutida svensk musik.
Ylva Skog, född 1963, har utbildat sig för bland andra Anders Nilsson och Lars-Erik Rosell, något som garanterar en gedigen grund.

Skivan inleds med det verk som gett cd:n dess namn, Terra Firma. Ett fåtal instrument lägger ut en klang, lite rörelse - förväntan. Som inför ett 3000-meterslopp där man ser startern lyfta pistolen. Helt oväntat kör ensemblen Pärlor för svin igång en argentinsk tango, signerad Skog. Livfull musik, och precis som stycket för marimba och vibrafon, Vibracell, härligt rytmiskt och livsbejakande. Vibracell är ett attraktivt verk med harmonigångar som lyfter och en upprepad melodicykel som fastnar i skallen. Musik man nynnar länge.

Fyra sånger för sopran och gitarr, Ingrid Falk och Mårten Falk, visar Skogs textförståelse och mer ömsinta sida. Följsamt och melodiskt, tänker jag om och om igen. Jag påminns lite om Bo Linde och hans naturliga förhållande till sången, det lilla formatet. En slags naturbarnsmelodik.

Sist ut är det jag vill beskriva som en juvel, ett litet mästerverk. Horror vacui för orkester, spelad av Musikhögskolans symfoniorkester under ledning av Joakim Unander. Skog lägger ut lite raffinerade klanger, lite försiktigt som ett Tabula Rasa. Men landskapet öppnas och Skog bjuder med öppna armar in lyssnarna till sin skimrande värld av ljus och värme. Makalöst elegant skrivet för orkester, med ett och annat eko från svunna tider. Puls, musiken vill framåt och melodin som avslutar verket, med dess underbara inramning, släpper inte greppet i första taget. Tänk, jag har hört en nutida tonsättare som skriver melodier jag inte bara minns, jag blir inte av med dem."

Thomas Roth